Old Foghorn

Ååh… mustig doft, fin färg av mörk kåda eller betsat trä. Vacker
brunfärgad skum! Kristalliserad sötma om jag får säga så. Sötman är nästan
sötsur. Lite kort smak men å andra sidan intensiv. Dadlar och fikon,
möjligen lite russin också men fajten står mellan melass och … kanske
bränd knäckkola och fuktig våt dimma.

Får associationer till krabbfiskare på västkusten under 1930-talet. De står
i sin kosterbåt, en segelbåt omgjord till motorseglare, tidigt på morgonen
på väg ut till sina vatten. Fiskarnas ansikten är bruna, smala och
seniga. Spretiga skägg, som är mer vita än gråa, pratar om en ålder kring 40.
Tystnaden mellan dem avslöjar ett visst släktskap.

Seglet slår i den byiga vinden och tändkulemotorn puffar sitt dunkade ljud.
Doften av lönnsirap och etanolen som driver tändkulemotorn sprider sig runt
träbåten och blandar sig med doften av utspädd tjära.

Dimman ligger tät i Skagerrak så med jämna mellanrum slår storebror på
skeppsklockan. En ångbåt verkar hörsamma Kosterklockan och ett visslande
tjut över vattnet kan höras.

Ljudet verkar komma rakt framöver. Mellanbrodern snurrar rodret åt styrbord.

Fukten från dimman fastnar i fiskarna skägg som små droppar och de blir
allt större. Dropparna på lillebrors mustasch har blivit så stora att när
han lyfter blicken mot sin storebror vid klockan, faller de ner över
läpparna som en liten bäck i en mossbevuxen skog.

Lillebrors blick är frågande, blicken undrar om inte storebror ska klämta i
klockan en gång till nu? Storebror verkar inte reagera. Lillebror börjar
krama trossen i sin hand och skjuter fram huvudet. Storebror slår i
klockan.

Ångvissla svarar, nu allt längre bort samtidigt lättar dimman och solens
strålar börjar reflektera på de små krusningar till vågor. Kosterbåten ökar farten.
På en liten bergsö om barbord sida vänder sig en flock sälar på huvuden mot det nya ljudet.