München är en knutpunkt för matarflyget om du ska nedåt i Europa. Åker vi
genom Europa, för de idag populära kortdagsresorna till Nice, Cannes, Monte
Carlo eller Genua är det inte ovanligt att vi mellanlandar i München. De
facto jämt vill jag påstå.
Det är mäktigt att landa i München då alperna syns i i horisonten. Har
tidigare en gång bilat genom alperna men tunnlarna, snöstorm (i maj) och
trafiken gjorde att jag inte såg så mycket av dem.
I München finns bryggeriet Weihenstephaner med sin öl i samma namn.
Som vanligt stor skumhatten, mer än tre fingrar hög. Låg doft vill mena att
det finns Tutti Frutti doft här dock svag, förväntade mig mer. Färgen
härligt brunrödorange. Grumligt mysigt vacker. Tänk dig den färgen som
nattlampa. Som poesi för ögonen. En egen solnedgång vid sängkanten. Har vi
en produktidé här?
Smaken är i första kontakt mycket söt. Fruktig med citrus och persika.
Degsmak finns där helt klart, jäst skulle nog kännare säga. Möjligen spelar
hjärnan spratt men fudgekola, eller den där mjuka smörkola som fastnar i
tänderna längst bak som är lite nötig dyker upp en stund sedan dör ölen
snabbt.
Oj vad hände? Tar en ny klunk och samma sak upprepar sig… Men vad f-n?!
Tar en ny klunk till… Ingen skillnad Jo nu stannade den kvar. Hmm…
sötman fungerar som en häst för smakerna. Rider jämnt med tills den blir
för söt jaja.. honungen okej nä nu blir den för söt. Saliven blir seg ett
tag.
Ölen är både god och inte. Kanske produktidén kan vara nått? En lampa i
form av ett ölglas med färg av en solnedgång. Den tanken kittlar mer än
smaken.
