Eskilstuna Ölkultur, smaka på det ordet en stund. Namnet lägger sig väl
tillrätta både på tungan och sinnet. Nästan poetiskt.
Mikrobryggeriets ljusa Ale, Eskilstuna Tripel, kommer i en oansenlig,
nästan anonym flaska med sedvanlig tråkig etikett som bryggeriets övriga
sortiment. För den ovetande, avslöjar flaskans form och etikett ingenting om
den skatt som ligger dold under kapsylen.
Eskilstuna Tripel är lite som en Italiensk film ungefär.
Reklamen och affischerna till filmen gör inget väsen av sig
och får merparten att missa premiären i bruset av Hollywood. Men de som ser
filmen känner att den kommer sitta kvar i minnet resten av deras liv.
Tänk er Ettore Scolas film Fula, skitiga och elaka men tvärtom.
Istället för att du blir inbjuden till en middag på en soptipp i sällskap
med en totalt utflippad familj sluter en sliten 70-tals limousine upp
intill dig när du traskar till jobbet.
Dörren öppnas och en oemotståndlig vacker kvinna räcker över sin hand, som
om hon vill ha hjälp att komma ur. Hon doftar mandarin, citrus, aprikos.
Reflexmässigt fångar du handen och ska precis ta i, när du i ett huj blir
indragen i bilen. Dörren stängs med en tung smäll.
Häpen hamnar du på rygg i det enorma baksätet med huvudet i hennes knä. Du
stirrar tomt i hennes guldfärgade ögon fortfarande uppfylld av dofterna som
på något sätt, i den absurda situationen, skänker ro. Kvinnan säger något på
italienska till chauffören samtidigt som hon för sina fingrar genom ditt
hår och matar dig med choklad och hasselnötter.
Du sluter ögonen för att i nästa ögonblick vara på en festival i en by. Du
är definitivt i de italienska bergen. Du kan se alperna bakom de soldränkta
gyllengula enkla husen. Du är på ett torg som sluttar ganska brant. I dalen
nedanför ser du en klarblå sjö.
Förvirrade letar du med blicken efter kvinnan. Hon vinkar efter dig från
ett stort bord under skuggan av några träd.Bordet är dukat med dadlar,
päron, krämiga och torra starka ostar, färska fräscha sallader som ska
intas med nypressad olivolja, lufttorkad skinka och soltorkade tomater
med fetaost.
Dina fingrar dansar som tivoliatleter över bordet och du lugnar dig inte
förrän kakafonin av smakerna plötsligt tar slut av en allt för besk ruccola
och en ömsint hand på ditt lår.
Trumpeter, slagverk, skratt och röster försvinner i bakgrunden. Byborna
vandrar iväg i karavan ned mot sjön. Du reser dig för du tror ni ska följa
med men kvinnan hejdar dig med sin hand.
Tystnaden och hennes blick säger att nu är det slut. Förtvivlad letar du
efter en ny Eskilstuna Tripel att öppna, bara för att finna att alla är slut,
för den här säsongen.
