Tänk dig Normandie och den lilla hamnstaden Dunkerque. Åker du mot
Frankrikes inland kommer du till en liten stad som heter Saint-Sylvestre.
Det ligger i Franska Flandern. Bière Nouvelle kommer från den lilla stadens
bryggeri.
Knoppflaskans form och etikett sänder en vibb till sent 1800- tal.
Knoppflaskan var förresten en av de svenska okända uppfinningarna. Det var
världens första standardiserade ölflaska med kapsyl som kunde återslutas. I
den här varianten har dock Brasserie de Saint-Sylvestre valt att sätta en
plåtbygel över en kork som du ska vika ned för att kunna frigöra korken.
Den udda proceduren att frigöra flaskan från sitt innehåll tar med mig på
en resa jag inte riktigt var beredd på.
Färgen och smaken på ölen är från den tiden då gränser inte fanns i Europa.
Det är några år in på 1900-talet men innan första världskriget. Du har som
daglönare vandrat från Malmö, genom Danmark och går kustlinjen genom
Belgien in i Franska området Normandie.
På din vandring möter din blick sädesfälten som dammar rikligt varje gång
en vindpust från havet ilar förbi. Dammfärgen är väldigt brödigt vitgul
näst intill klar i ena stunden för att sedan vara grumligt gul i nästa
vindkast.
En hästdragen kärra med ett lossat hjul blockerar den lilla slingrande
vägen. Bonden med vitblå skjorta och grå tidstypisk keps kämpar med senig
kraft för att få på det trilskande hjulet medan hästen långsamt tuggar på
några vetestrån.
Du ilar fram och hjälper bonden på med trähjulet. Dina vana händer från de
12 åren på din egen gård får bonden att gillande backa bakåt för att
studera hur flinkt du får på hjulet och säkrar navet med matfett och
träplugg från din egen kappsäck. När du är klar ser du bonden plocka upp
din torra brödbit som du tappat i ivern att hjälp till.
På droskbänken plockar bonden fram en brun flaska öl från en korg och visar
att du ska öppna. Ni säger inte ett ord till varandra. Hästens hovar, havet, de
susande fälten och den knarrande kärran är allt som hörs.
Med två tummar bryter du ned bygeln över korken. Med tänderna tar du tag i
själva korken och vrider flaskan nedåt. Långsamt glider korken uppåt tills
ett poppande ljud förtäljer att innehållet är klart av att njutas.
Etiketten pratar om en Ale men doften som är svag och ytlig pratar om ljust
bröd och lager. Den skummande hatten säger att den är en veteöl men
smaken bekräftar igen doften av lager. Banan och smulig gräddkola skönjas mellan
den brödiga smaken. Beskan märks knappt. Kolsyran är dominerande men behaglig.
Du tar upp ditt mörka bröd för bjudning och den passar perfekt till ölen.
En liten tugga mörkt bröd och en svalkande klunk Ale. Sittande bredvid
varandra njuter ni tysta med blicken framåt på den sandgula grusvägen.
En mås från havet skriker Vive la France!
