Säg julipa fort några gånger… Roligt ord eller hur!? (inser plötsligt jag är lättroad)
Nå, jag är av den uppfattningen att jag tycker man ska vara rädd om orden, speciellt nu i dessa kristider. Av vad jag förstår så är ord rentav en bristvara.
Train Station Brewery från Knivsta, ovanför sthlm, känner inte jag till men har vunnit en hel del priser. Trevligt bugar jag. Jul-ipa är ganska nytt för mig och inte ett förstahands val på mitt julbord men sådan kan ju ändras.
Doft av humle och övermogna trädgårdsfrukter. Tydlig humle och beska i smak. Aprikos, råg och grankåda kan jag skönja.
Här har vi en fint sammansatt klassisk ipa i mina ögon. En väl ekvilibristisk öl. Varken fruktig eller grape-sur! Väldigt traditionell men proffsigt gjord på fina råvaror.
Julig då? Nja, inte speciellt men skulle nog kunna passa på julbordet iaf.
Att vi har brist på ord är ju uppenbart då vi varje år hittar på nya ord för att de gamla tagit slut eller att vi har bibliotek som gör allt för att spara på orden eller lånar ut dem till behövande. Eller att vi sitter tysta på bussen och bara tittar rakt fram för att vi saknar just ord.
Sedan det här okynnet att sätta ihop gamla ord och presentera det som något nytt. Det tycker jag bara bekräftar min tes.
I min egen strävan att bli så ordneutral som möjligt har jag börjat återanvända gamla ord när jag är skriver eller är ute och socialiserar. Jag byter namn på mina kollegor, hittar på nya uttryck, svarar inte när kollegan ställer en fråga eller helt enkelt bara säger Tobak istället för en stock snus på pressbyrån.
Visst! Det skapar förvirring och irritation men alla uppoffringar är obekväma och har sitt pris!
