En god vän med anknytning till Italien tog med sig den här ölen från Rom.
Jag har lagt märke till den när jag varit i Italien och att just den här
ölen verkar sälja riktigt bra där. Det gjorde mig nyfiken på varför –
särskilt eftersom den knappt existerar utanför de brittiska öarna.
Här kommer storyn:
I hemlandet Skottland betraktas den som en öl för dem med ett
“problematiskt förhållande till alkohol” – en finare omskrivning för
alkisbärs 😅.
Genom skicklig marknadsföring fick den dock tidigt fotfäste i Italien och
lanserades där på 80–90-talet, när starköl var ovanligt. Man lyckades
nästan ta monopol i sin nisch.
I Italien marknadsfördes den som exotisk och premium – inte som billig
“problemöl” som hemma i Storbritannien. Konkurrensen var inte heller
särskilt mördande på den tiden 😄.
Super strong lager spreds snabbt till småbutiker och barer, ofta som
singelburk. Den blev något av en cool dryck, särskilt bland ungdomar.
Och dessa ungdomar? De växte upp – men många har fortsatt att dricka den
här “problematiska” ölen i oproportionerligt stora mängder jämfört med
resten av Europa 😃🍺.
Så, smaken då? Jag blev nästan lite nervös inför att prova en 9-procentig
ljus lager! Den har viss sötma som balanserar alkoholen, men alkoholen är
ändå tydligt påtaglig. Någon större smakbredd – som citrus, bröd eller
honung – hittar man inte.
Ärligt talat känner jag mig mer problematisk än cool just nu 😅.
Men sammantaget är det här en av de roligaste ölen jag recenserat – inte
för de 9 procenten, utan för den fantastiska historien om hur en skotsk
alkisbärs blev en cool inne-öl och till slut en självklar standardöl i
stora delar av Italien.
