Framför oss har vi en udda öl, nästan som det där udda barnet i klassen som knappt säger något, men när barnet väl gör det får en att undra om man själv är korkad och barnet ett geni.
Flaskan är på 650 ml & du får hosta upp 119 kr för at komma över den på SB. Doften är kaffe, rökt korv, tjära och vass-/blomvatten tror jag. Vet inte varför ekollon dyker upp i huvudet när jag tar en klunk. Ölen är o-rökig på nått sätt. Sträv. Känns som pulver i munnen, torr men len, syrlig, torkad frukt men absolut inte söt fruktig, snarare övertorkad torr frukt. Allt är nedtonat. Som en orkester, som spelar på låg volym. Alla instrument finns där men ingen drar på. Ingen sticker ut. Etiketten slår på stora trumman men tystnaden mellan slagen verkar vara huvudnumret.
Testar med 70 procent choklad från pralintillverkaren Cacaobönorna i Linköping. Nu hände nått! Det finns krutsmak i den också eller är det salpeter. Det är kanske en Hollywood western som inte levererar här. En film med bra foto och kända skådisar och som alla recensenter ger bra betyg men som får mig som tittare att känna mig dum. Vad är det jag inte fattar? Kruxet är att ölen saknar sötma som kan bära upp smakerna helt enkelt. Det märks, då jag återigen bryter en bit mörk choklad…
——————————————————————————————————————-
…En prärievarg gräver ivrigt efter en brunråtta som försöker gömma sig i ett hål intill ett järnvägsspår. Råttan har inte en chans, den sandiga torra jorden pulveriseras och det förut lilla hålet rasar samman och blottar råttan direkt. Prärievargen springer iväg med råttan mellan käftarna och söker skydd i skuggan under vattentornet.
MR B eller MR Brown, som han själv titulerade sig, puffar cowboyhatten i nacken och tittade ut över landskapet straxt nedanför sig. Det ser ut som förväntat. Nere i dalen följer ett järnvägsspår som fortsätter mer eller mindre spikrakt ut över grässlätten. Spåren ser ut att sluta mot en punkt med vingar i horisonten. En pumpstation med vindspel. Ånglok behöver också vatten!
Slätten dallrar av hetta. Getskinnet på hästsadeln är halvtom på vatten. Hästen stampar ivrigt men okoncentrerat i backen, dammet från hovarna yr vid varje rörelse hästen gör. Hästen behöver vatten och skugga. Det är en gammal häst. Insektsbetten har gjort knappstora ärr i pälsen. Texas-korna långa horn har fler än en gång gjort långa fåror i buken. Sadeln som är sliten har skapat förhårdnader i skinnet där remmar och spännen möts. Flugor och vitaminbrist har glesat ut ögonfransarna och skapat knappt synbara sprickor i hovarna.
MR B tar av sig cowboyhatten och tömmer det sista vattnet i hatten och ger till det törstiga djuret som mer eller mindre tuggar i sig vattnet. De står nära varandra, nästan som om hästen och MR B kramar varandra. Lång vänskap med många timmar på sadeln har gjort de två till mycket nära vänner. MR B brukar kommunicera med hästen precis som om han själv var en häst. Fnysa, knuffa med huvudet, Lyfta hakan till skyn eller vända ryggen till när han ville vara i fred. De var ett språk de skapade tillsammans redan som nya vänner.
Vattnet frigör dofter från både häst och filthatten. En svag doft av både torr och fuktig växtlighet omger dem. Doft av resdamm skulle någon säga, livsöde någon annan. MR B dricker upp det sista vattnet hästen inte kan få i sig och sätter hatten till rätta på huvudet. Svalkan är knappt kännbar men ändå befriande. Med ett steg är MR B på hästryggen och hästen verkar nu ta initiativet och sätter av nedför den torra sandstenskullen. Hästen vet vart de ska och MR B följer bara med i mjuka avslappnande rörelser med tömmarna i lösa händer.
På slätten tar MR B fram ett äpple ur hästsadeln och sänker skritten till gång. Hästen vrider på huvudet för att se vad MR B håller på med, nu när de är så nära. MR B bollar med äpplet lite retligt. Hästen responderar med att rycka till med huvudet så lädertömmen får handen ur spel och äpplet faller i backen. Hästen tvärstannar, backar ett steg och plockar elegant upp äpplet med läpparna. Med en kort dröjande blick på MR B börjar hästen gå igen medan den slukar äpplet med några tuggor. MR B skrattar kort och låter hästen äta klart innan han manar till skritt igen.
MR B följer järnvägsspåret till det hägrande vattentornet och det snurrande vindspelet. MR B är nöjd och gräver i klockfickan efter några kaffebönor att tugga på. Hästen och han har klarat den sista biten. Efter vattentornet är det bara ett dygn till staden och välbehövligt bad. Sadelväskorna är fulla av pengar och med det sparade kapitalet kan han nu köpa sig egen mark och bygga sig en gård. Det första han ska bygga är ett stall till sin häst. Där, kan även han sova, tills huset blivit klart, men först ska han skicka efter sin barndomskärlek från Irland. Om hon fortfarande vill företa sig resan över havet.
25 meter från vattentornet viker sig plötsligt hästens vänstra framben och hästen rullar runt i en vriden tumultartad rotation. MR B fastnar med vänster stövel i fotbygeln och far runt som en trasdocka när hästen vrider sig runt sin egen kroppsaxel. Smällen i backen yr upp ett stort moln av damm och sedlar.
Dammet skingras långsamt och förändras till en grinande döskalle med horn innan den upplöses av vinden. I bakgrunden kan man se en prärievarg försiktigt pila iväg.
Stilla ligger MR Brown och hästen intill varandra. MR Brown har en hand vilande på hästens hals.
De ser ut som om de sover.
