I Belgien när husbonden var inne i gästgivaregården eller resenärer satt i
droskan och tog sig en öl behövde ju kusken också ha något. För att kusken
skulle få sin öl måste han dock lämna sin vänster sko i pant innan den
serverades.
Nå, sitta som kusk med ett glas öl i handen, med ett glas som sägs ha
former som en kvinna, funkar ju inte om hästen rycker till så för att lösa
problematiken med dyra droppar bygger Pauwel Kwak en ställning av trä för
att servera den. Den här träställningen blir sedan så populär att även
resenärerna vill ha sin öl serverad på samma sätt. Det sägs att Paul Kwak
fick snida träställningar till sitt speciella glas lika mycket som han fick
brygga öl.
Det är en söt och fyllig Ale som rullar runt i gommen. Honung, fikon,
persika och mjuka färska dadlar. Smaken uppfyller dig som ett helgon från
Sardinien, eller inte. Sötman är i perfekt balans med de fruktiga smakerna.
Drycken är i mycket både en historia och en modernitet. Känns orättvist att
kalla den en öl. Gör jag det, då kommer de som inte gillar öl aldrig dricka
den. Drycken är varken mastig eller ölig snarare mer åt en fyllig men tunn
sherry eller likör. Nä, kanske mer saftig och mindre söt.
Nej, hur jag än skriver blir det fel. Ölkännare kommer tycka den är för
tam, men det är den inte, och vinälskare kommer tycka den är för tung, det
är den inte. Här tror jag faktiskt vi har en öl som är mer belevad än en
trappistöl men mindre intellektuell än en champagne!
Kan man önska sig bättre sällskap?
Säg inget till någon om den här ölen är ni snälla, den här vill jag ha för
mig själv. Jag tror jag faktiskt gått och blivit kär! Santé!
