bryggeriet Modelo grundades redan 1925. Även om Modelos och Femsa är stora
bryggerier och har kanske 90% av marknaden med sina lager och pilsner så
försöker några små hantversbryggeri som Cerveceria de Colima skapa något.
( cerveceriadecolima.com/ )
Vid baren igen ser jag att det står en svart flaska i ett av kylskåpen. Får
reda på att det också är en APA men, tillägger den unga bartendern, den är
dyr.
I en sekund av dåligt omdöme svarar jag:
– Det drabbar ingen fattig! (Dock sved det överraskande ordentligt!)
Den här gången är ölen bättre tempurerad. Fin skumkrona och klart mer
fylligare karaktär. Lika mycket humle men fin smörfruktig doft till min
förvåning som är fruktig men ändå inte, om ni fattar.
Páramo Pale Ale är mer välbalanserad än Beaverttown gamma ray, jag precis
drack upp. Beskan och humlen jobbar fint ihop och bär fram smakerna bättre.
Inte alls lika citrus och tall – barrig utan mer lågmäld men samtidiga
finns APA karaktären kvar. Krispig, fräsch och torr.
Ja tusan, nu kan jag den här! Nu ska vi se vad kollegorna på after worken
säger.
– Åh, luktar Tussilago! Vad fint! säger hon, tar en klunk och ler med en
spjuveraktig blick ovanför glaskanten. – Ja, den här var mer kryddig också,
säger hon och ger tillbaka glaset.
-Tussilago? Svarar jag förvånad och stoppar näsan i glaset.
– vad det fel svar,? frågar kollegan leende.
– Nä, spott on! kapitulerar jag omedelbart med armarna i luften.
Lite häpen & imponerad tittar jag ned i glaset igen. (börjar bli en rutin
den här kvällen) Smörfruktig doft var min lama analys… Varför har jag
aldrig tänkt på blommor förut?
Törs jag köpa en öl till?
