Waterloo beer bryggs på gården Mont- Saint-Jean som… ligger i just
Waterloo.
Japp! Samma plats Napoleon fick bita i gräset 1815! Ja, det bör ju firas
tänker jag. Vet inte om det är storytelling här men gården ska visst
funnits sedan 1219 och då ägds av Kung Henry I.
Double Brune står det på baksidan av flaskan och mörk är den. Brunrödsvart
skulle jag vilja säga!
Mjuk härlig smörig smak med ton av nötter och fint dyrt socker, farin-
eller kandisocker kanske? Underbar lågmäld ton av kola, sirap, fikon,
choklad och kanske honung? Apelsin, plommon och torkade russin gör denna
smakupplevelse fulländad. Himmelsk i mina ögon!
Som alla belagare är den fyllig och bara underbar trevlig.
Belgisk öl är som att få en varm björnkram från någon jag inte träffat på
länge till skillnad mot att dricka en lager som är mer likt hälsa på någon
diva som sträcker fram en död fisk, när man skakar hand. I björnkramen vill
man vara kvar länge medan den kalla fisken vill man avsluta fort.
